Beställde en ny monitor förra veckan.
Känner mig helnöjd bra ljud, lång räckvidd, den har ficklampa och många små vaggvisor och man kan prata med barnet då den liksom funkar som en intercom.
Jo verkligen kalas bra, men godetid hur tänkte dom när dom packade den i jätte kartongen.










11 veckor är han nu Bosse bus, våran känsliga lill Bo. Han tycker om lugnet och gillar mest ljudet av sin speldosa eller sårlet när man är i en folksamling och helst vill han vara nära, han vill liksom vara så nära så nära och någon ska helst hålla i honom jämt.
På kvällarna är det ont i magen som tar över allt, han skriker i högan skyn och jag gungar gode tid vad jag gungar. Ibland känns armarna som gele han är nog 6kg tung nu, Polly gick nog när hon var typ 7kg men hon var ju en liten nätt bebis. Bo han är inte så liten men hallegosingen så fin och när han kikar på mig med sina blåa ögon ser jag kärlek och jag känner lyckan och att livet är så fantastiskt just nu.

Ja ja visst suckar jag ibland och tycker att det kunde ju sovas lite mer, skrikas lite mindre och då från bägge två barnen för P hon är fortfarande väldigt svartsjuk på sin lillebror. Men så smilar Bosse åt mig eller Polly låtsas vara en dinosaur grrrrr eller Pappi gungar bebis under kvällen så jag kan låsa in mig i ateljen och myslyssna på P1 och då ler jag både inne och utanpå igen och tänker att jag kan allt sitta uppe och gunga bebis hela natten lång imorgon med.




Foto: Viki Petersson copyright 2011




Om man ändå visste vad lilla P önskar sig då hon slängde penningar i fontänen.



Foto: Viki Petersson copyright 2011