Här är det avundsjukan som tagit över och Polly är ingen jätte glad tjej nu för tiden. Fy jag tycker så synd om henne, men att slåss och leva rullan är inte okej.
I dag drog hon Bosse hårt i håret, klev upp och hoppade på stackars Örni hunden som låg och sov, vägrade sova middag, slängde pusslet över hela golvet och fick ett gråt anfall och sen toppade hon kvällen med att skrika no no till middagen och grät och grät så hon nästan inte kunde andas. Men när pappi sprang ner och tog hand om Bosse. Så tryckte jag henne hårt emot mig och vi kramades och kramades.  Jag matade henne när hon satt i min famn och vi åt Kellogs specialK efter pastan för hon så gärna vill det och hon fick hälla mjölken i från förpackningen trots att jag vet att det blir mjölk överallt. Då fattade jag och det gjorde ont i själen. Detta var ju för 3 veckor sedan min lilla bebis och helt plötsligt är mina armar upptagna av lill Bosse och Polly hon är så ledsen över detta att hon slåss och kivas och gråter och det är helt och hållet mitt fel för jag har inte räckt till de båda.
Jag pussade henne och sa från hela mitt hjärta I love you och hon sa I lo you tillbaka och det var ett sånt underbart ögonblick man tar med sig genom hela livet.

Jag är tacksam för att imorgon är det en ny dag och jag kan göra allt bättre och tänka mer på hur jag handlar och beter mig för att båda barnen ska veta att jag har tillräckligt med kärlek och tid till de bägge.


Jag och min Polly

Foto: Viki Petersson copyright 2011


Foto: Viki Petersson copyright 2011


Foto: Viki Petersson copyright 2011


Foto: Viki Petersson copyright 2011


Foto: Viki Petersson copyright 2011
Lill Bosse är nu 18dagar och vi har fortfarande problem med att få honom at öka i vikt. Han väger nu 3680 och gjorde så samma i måndags och jag oroar mig. Jag har tills nu pumpat och gett extra men idag har jag bestämt mig för att göra som jag tror är bäst och köper mjölkersättning och ger 50ml efter varannan matning. Jag hoppas hoppas att det ska visa sig att det går åt rätt håll imorgon när de kommer och väger.  Jag har svårt att hinna få ihop 50ml när han vaknar och vill bli buren eller jag ska springa och se vad Polly hittar på för bus.


Vi kommer alltså att lämna lyan idag och ge oss ut till affären. Vi har ju inte varit ute barnen och jag tillsammans sedan Bo föddes. Jag har ju sprungt till affären och Polly har ju varit ute med Pappi eller nannyn. Som tur var bestämde vi oss för att fortfarande ha nanny 3 timmar på måndagar och onsdagar även om jag är mammaledig och vilken tur nu när det enda jag hunnit att göra är att sitta och amma och pumpa i snart 3 veckor. Visst det går ju ann att ha en 2 åring pysslandes och lekandes hemma, men hon behöver ju springa ute och busa oxå.


Foto: Viki Petersson copyright 2011

Bosse är i lekhagen. Pussandet kan bli lite närgånget och jag vill inte ha honom sovandes på övervåningen. Det blir sånt spring upp och ner. Lekhage är tipp topp tycker jag. Polly låg i den i ateljen tills hon tyckte den var tråkig och ville springa omkring mer. Vissa tycker det är galet, och det kan det nog vara om man har ett barn som inte trivs i hagen. Men att ligga där och kika går ju lika bra som att ligga i sängen.


 

Nu är han äntligen här vår lilla Bo och inte så liten var han heller när han kom ut, nästan 4kg. Längden mäter de inte här och jag har ännu inte tagit tag i att mäta honom, men han är en lång kille. Han föddes Söndagen den 30.e januari klockan 13.46.


Foto: Viki Petersson copyright 2011

Förlossningen gick fort fort fort och var inte så kämpig som med Polly's 37 timmar och sugklocka.
När jag vaknade 5.30 på söndagen så hade jag små värkar och jag sa till will att idag händer det. Jag var då 40 veckor + 3 dagar.


Foto: Viki Petersson copyright 2011

Stormagen innan vi åkte till BB

Vid 8 bestämde vi oss för att ringa nannyn och fråga om hon kunde komma och ringa Wills mamma så hon kunde sätta sig på nästa tåg. Jag hade värkar och ont så jag hoppade ner i badet mellan 9-10 och sen la jag mig på golvet i sovrummet. Jag gillar att ligga på golvet när jag inte mår så bra. När Will som harsitt arbetsrum bredvid kom in vid 11.15 och sa att han tyckte att vi skulle ringa sjukhuset sa jag, var inte fånig detta kommer att ta tid men han sa att värkarna kom regelbundet var 5.e minut själv hade jag ingen koll. Barnmorskan sa till honom att när det är 3min emellan värkarna då måste ni komma. Vi bor bara 5min från Royal Free Hospital så jag kände ingen panik jag ville bara inte åka dit och bli hemskickad, jag hade hört att man lätt kunde bli det.
När Will precis la på luren så kände jag att något liksom ändrade sig i kroppen och värkarna började komma var 3.e minut. Så fort ner till bilen och när de undersökt mig konstaterade de att Bo var på väg, klockan var då 12.45.
Jag bad om ryggmärgsbedövning ville inte gå igenom 37 timmars förlossning igen och få en ryggmärgsbedövning de sista 2 timmarna. Men när narkosläkaren skulle lägga bedövningen då var det för sent. Så hej ho!!! jag sög i mig lustgasen som förvånadsvis inte är så stark som i Sverige. Det fanns liksom bara en nivå och man blev liksom bara lite lite snurrig. Sen gick det fort och ut kom han. Tack vare 2 extremt duktiga barnmorskor och att jag kunde fokusera mig på vad de sa denna gången så inga stygn. tjohooo va underbart.  De sa att hade jag krystat istället för att pusta då hade det kunnat gått illa och jag fått sy mycket för Bo hade handen i ansiktet och armbågen rakt ut. Will sa att de liksom vred och vickade honom ut. Måste säga att personalen var jätte duktiga på förlossningen. Skulle inte säga att de var duktiga på eftervården, snurrigare ställe får man leta efter och inget samarbete mellan personalen. Fruktansvärt tråkigt och ledsamt och ja är glad att det inte var mitt första barn, jag skulle varit ett nervvrak om jag kom hem med så mycket olika information i huvudet. De hade helt enkelt ingen koll på vad den ena eller andra gjorde. Bo svalde vatten med avföring i vid förlossningen och var tvungen att kollas var 3.e timme men de kom liksom aldrig utan jag fick ringa på dom vilket resulterade i att jag inte vågade somna ifall de inte skulle komma.  Suck vilka galenpannor!!


Foto: Viki Petersson copyright 2011

Eftersom det gick så fort är han fortfarande lite röd och svullen om ögonen. Han är så fin :) och väldigt lik sin syster när hon var liten tulta.


Foto: Viki Petersson copyright 2011

Något slitna och förvånade föräldrar 35 minuter efter Bo hade fötts. Det tog mig någon timma innan jag riktigt fattade att han äntligen låg i mina armar. Längtan hade varit så stor och jag hade förberett mig på en lång förlossning.

 

Foto: Viki Petersson copyright 2011
Stora syster kom med paket och skrek rakt ut HELLO BABY och gav Bosse en puss.


Foto: Viki Petersson copyright 2011

Hela familjen Petersson/Trewhella precis efter vi kommit hem.  Bo 3 dagar gammal.

På tisdagen fick vi komma hem. Vi skulle åkt hem på måndagen men jag fick en blödning och fick ligga till sängs under måndags eftermiddagen. Det visade sig inte vara något farligt utan det kan tydligen bli så ibland.

På torsdagen när barnmorskan kom på hembesök, visade det sig att Bosse förlorat mer an 13% av sin vikt och vi var tvungna att åka till akuten. Jag tyckte han hade ätit dåligt och sa det redan på onsdagen och påpekade att han hade lite kissblöjor. På akuten tog de blodprov och det visade sig att han inte fått i sig tillräckligt med vätska och blivit uttorkad det går ju så fort för de små att få dåliga salt värden sa de. Vi fick helt enkelt läggas in. Under torsdag-måndag var han under övervakning på sjukhuset. Jag matar nu varannan eller var 3.e timme och pumpar 40ml och ger honom som topp upp varannan matning. Han har nu gått upp igen till 3600 och de kommer igen på måndag och väger så vi håller tummarna att han gått upp ytterligare då och jag kan sluta pumpa.

Foto: Viki Petersson copyright 2011
Jag har lärt mig nåt så fiffigt som att stoppa en liten liten slang i en flasktutte och sedan tejpa fast slangen på pekfingret och sedan låta Bosse suga på fingret. Slangen funkar då som ett sugrör och jag behöver inte konkurrera med flaskan som ibland kan göra att bebisar inte vill bli ammade och Bosse får i sig all mjölk. När man använder kopp spiller man mycket utanför och tydligen är spruta inte bra för bebisarnas mage, de kan få i sig mycket luft.



Foto: Viki Petersson copyright 2011

Nu är vi hemma och njuter av livet och våran nya kärlek. Polly är väldigt avis på sin lillebror och vill gärna vara bebis. Ligga i hans säng, ha hans napp, helst skulle hon vilja ha tutti hon med.  Det är inte lätt att få ett små syskon när man varit så i fokus så jag förstår att det kommer att ta tid innan vi alla anpassat oss. Vi har ännu inte varit ute eller tagit emot besök. Vi känner att vi vill att Bo väger sin födelsevikt inna det blir full rulle på livet igen. Självklart blir det lite tråkigt för Polly som vill till lekplatsen och gå på playdates men vi pysslar och grejar och bakar så vi har att göra.