Viki.P

Här är det avundsjukan som tagit över och Polly är ingen jätte glad tjej nu för tiden. Fy jag tycker så synd om henne, men att slåss och leva rullan är inte okej.
I dag drog hon Bosse hårt i håret, klev upp och hoppade på stackars Örni hunden som låg och sov, vägrade sova middag, slängde pusslet över hela golvet och fick ett gråt anfall och sen toppade hon kvällen med att skrika no no till middagen och grät och grät så hon nästan inte kunde andas. Men när pappi sprang ner och tog hand om Bosse. Så tryckte jag henne hårt emot mig och vi kramades och kramades.  Jag matade henne när hon satt i min famn och vi åt Kellogs specialK efter pastan för hon så gärna vill det och hon fick hälla mjölken i från förpackningen trots att jag vet att det blir mjölk överallt. Då fattade jag och det gjorde ont i själen. Detta var ju för 3 veckor sedan min lilla bebis och helt plötsligt är mina armar upptagna av lill Bosse och Polly hon är så ledsen över detta att hon slåss och kivas och gråter och det är helt och hållet mitt fel för jag har inte räckt till de båda.
Jag pussade henne och sa från hela mitt hjärta I love you och hon sa I lo you tillbaka och det var ett sånt underbart ögonblick man tar med sig genom hela livet.

Jag är tacksam för att imorgon är det en ny dag och jag kan göra allt bättre och tänka mer på hur jag handlar och beter mig för att båda barnen ska veta att jag har tillräckligt med kärlek och tid till de bägge.