Nu är han äntligen här vår lilla Bo och inte så liten var han heller när han kom ut, nästan 4kg. Längden mäter de inte här och jag har ännu inte tagit tag i att mäta honom, men han är en lång kille. Han föddes Söndagen den 30.e januari klockan 13.46.
Foto: Viki Petersson copyright 2011
Förlossningen gick fort fort fort och var inte så kämpig som med Polly's 37 timmar och sugklocka.
När jag vaknade 5.30 på söndagen så hade jag små värkar och jag sa till will att idag händer det. Jag var då 40 veckor + 3 dagar.
Foto: Viki Petersson copyright 2011
Stormagen innan vi åkte till BB
Vid 8 bestämde vi oss för att ringa nannyn och fråga om hon kunde komma och ringa Wills mamma så hon kunde sätta sig på nästa tåg. Jag hade värkar och ont så jag hoppade ner i badet mellan 9-10 och sen la jag mig på golvet i sovrummet. Jag gillar att ligga på golvet när jag inte mår så bra. När Will som harsitt arbetsrum bredvid kom in vid 11.15 och sa att han tyckte att vi skulle ringa sjukhuset sa jag, var inte fånig detta kommer att ta tid men han sa att värkarna kom regelbundet var 5.e minut själv hade jag ingen koll. Barnmorskan sa till honom att när det är 3min emellan värkarna då måste ni komma. Vi bor bara 5min från Royal Free Hospital så jag kände ingen panik jag ville bara inte åka dit och bli hemskickad, jag hade hört att man lätt kunde bli det.
När Will precis la på luren så kände jag att något liksom ändrade sig i kroppen och värkarna började komma var 3.e minut. Så fort ner till bilen och när de undersökt mig konstaterade de att Bo var på väg, klockan var då 12.45.
Jag bad om ryggmärgsbedövning ville inte gå igenom 37 timmars förlossning igen och få en ryggmärgsbedövning de sista 2 timmarna. Men när narkosläkaren skulle lägga bedövningen då var det för sent. Så hej ho!!! jag sög i mig lustgasen som förvånadsvis inte är så stark som i Sverige. Det fanns liksom bara en nivå och man blev liksom bara lite lite snurrig. Sen gick det fort och ut kom han. Tack vare 2 extremt duktiga barnmorskor och att jag kunde fokusera mig på vad de sa denna gången så inga stygn. tjohooo va underbart. De sa att hade jag krystat istället för att pusta då hade det kunnat gått illa och jag fått sy mycket för Bo hade handen i ansiktet och armbågen rakt ut. Will sa att de liksom vred och vickade honom ut. Måste säga att personalen var jätte duktiga på förlossningen. Skulle inte säga att de var duktiga på eftervården, snurrigare ställe får man leta efter och inget samarbete mellan personalen. Fruktansvärt tråkigt och ledsamt och ja är glad att det inte var mitt första barn, jag skulle varit ett nervvrak om jag kom hem med så mycket olika information i huvudet. De hade helt enkelt ingen koll på vad den ena eller andra gjorde. Bo svalde vatten med avföring i vid förlossningen och var tvungen att kollas var 3.e timme men de kom liksom aldrig utan jag fick ringa på dom vilket resulterade i att jag inte vågade somna ifall de inte skulle komma. Suck vilka galenpannor!!
Foto: Viki Petersson copyright 2011
Eftersom det gick så fort är han fortfarande lite röd och svullen om ögonen. Han är så fin :) och väldigt lik sin syster när hon var liten tulta.
Foto: Viki Petersson copyright 2011
Något slitna och förvånade föräldrar 35 minuter efter Bo hade fötts. Det tog mig någon timma innan jag riktigt fattade att han äntligen låg i mina armar. Längtan hade varit så stor och jag hade förberett mig på en lång förlossning.
Foto: Viki Petersson copyright 2011
Stora syster kom med paket och skrek rakt ut HELLO BABY och gav Bosse en puss.
Foto: Viki Petersson copyright 2011
Hela familjen Petersson/Trewhella precis efter vi kommit hem. Bo 3 dagar gammal.
Hela familjen Petersson/Trewhella precis efter vi kommit hem. Bo 3 dagar gammal.
På tisdagen fick vi komma hem. Vi skulle åkt hem på måndagen men jag fick en blödning och fick ligga till sängs under måndags eftermiddagen. Det visade sig inte vara något farligt utan det kan tydligen bli så ibland.
På torsdagen när barnmorskan kom på hembesök, visade det sig att Bosse förlorat mer an 13% av sin vikt och vi var tvungna att åka till akuten. Jag tyckte han hade ätit dåligt och sa det redan på onsdagen och påpekade att han hade lite kissblöjor. På akuten tog de blodprov och det visade sig att han inte fått i sig tillräckligt med vätska och blivit uttorkad det går ju så fort för de små att få dåliga salt värden sa de. Vi fick helt enkelt läggas in. Under torsdag-måndag var han under övervakning på sjukhuset. Jag matar nu varannan eller var 3.e timme och pumpar 40ml och ger honom som topp upp varannan matning. Han har nu gått upp igen till 3600 och de kommer igen på måndag och väger så vi håller tummarna att han gått upp ytterligare då och jag kan sluta pumpa.
Foto: Viki Petersson copyright 2011
Jag har lärt mig nåt så fiffigt som att stoppa en liten liten slang i en flasktutte och sedan tejpa fast slangen på pekfingret och sedan låta Bosse suga på fingret. Slangen funkar då som ett sugrör och jag behöver inte konkurrera med flaskan som ibland kan göra att bebisar inte vill bli ammade och Bosse får i sig all mjölk. När man använder kopp spiller man mycket utanför och tydligen är spruta inte bra för bebisarnas mage, de kan få i sig mycket luft.
Foto: Viki Petersson copyright 2011
Nu är vi hemma och njuter av livet och våran nya kärlek. Polly är väldigt avis på sin lillebror och vill gärna vara bebis. Ligga i hans säng, ha hans napp, helst skulle hon vilja ha tutti hon med. Det är inte lätt att få ett små syskon när man varit så i fokus så jag förstår att det kommer att ta tid innan vi alla anpassat oss. Vi har ännu inte varit ute eller tagit emot besök. Vi känner att vi vill att Bo väger sin födelsevikt inna det blir full rulle på livet igen. Självklart blir det lite tråkigt för Polly som vill till lekplatsen och gå på playdates men vi pysslar och grejar och bakar så vi har att göra.
2 kommentarer
Linda Karlsson
24 Feb 2011 08:40
Vad rolig dina poster verkar. kommer med all säkerhet att läsa igen! :) Ha en trevlig helg :)
viki
24 Feb 2011 21:53
Tack tack det värmer att höra. Jag är ju ingen skrivare men jag kämpar på ;)
Kommentera