2 är komna och 4 äro på väg.
Stackars lillingen!

Foto: Viki Petersson copyright 2011



Det är så mycket ensamlek just nu. Jag får hålla mig för skratt många gånger per dag. Vi får nog ta och börja använda den där videokameran vi köpte när hon föddes eller inhandla en sån där liten bandare för detta bör dokumenteras.

Foto: Viki Petersson copyright 2011

Jag skrev förra inlägget innan vi visste, innan jag vaknade på lördags morgonen och fick läsa att det var ca 90 människor som var mördade.
Sedan dess har det känts tomt och så oerhört sorgset i hjärtat. Jag klippte vantar i går kväll. Jag liksom bara klippte och klippte för att jag var tvungen. Jag är sån, jag måste sysselsätta mig när jag blir ledsen. Jag lyssnade på P1 samtidigt, tårarna rann ner för kinderna. De stackars barnen har sprungit för sitt liv, de sprang och simmade för sina liv och han sköt alla två gånger, två gånger. Detta ekar inom mig.

Jag förde över mina senaste bilder från kameran innan jag la mig och fick se på min fredag den 22a juli 2011.
Det var bara två foto från Zoo, ett vid bebis pingvinerna och ett på Elliot och Polly men sedan var det ett helt gäng på barnens skratt och stoj hemma i vardagsrummet och jag log när jag tänkte på hur tosiga dom är. Polly hon tycker att Bo är en turtle nu eftersom han försöker krypa och sticker upp rumpen och vaggar fram och tillbaka.  :)

Om det fanns mer kärlek och förståelse då skulle det nog vara fred på jorden.

/Puss och kram på er!















Foton: Viki Petersson copyright 2011