VIKI PETERSSON

Vi blev sjuka, alldeles lagom till nyår blev vi sjuka och så var det förra året också och så tråkigt är det!

Jag hade i år klagat extra på att aldrig får jag ha på mig fin klänning och dansa så här, visade jag med fötterna ihop, höfterna vigglande och med händerna snurrande över huvudet. Det är ungefär så mycket jag hade kunnat röra mig i den randiga grön/svarta långklänningen jag shoppat nere i Camden. Men jag ville röra mig just så, just nu på nyår. Jag tänkte att jag stassar vell i den hela dagen här hemma med håret uppsatt och de fina gröna öronhängerna från Mavi

Så hur bidde det då!
Jag kan säga att jag hade lite mer på mig än just en tunn grönsvart lång klänning, för med frossa så gäller det att klä på. Det var ylle stickad kofta över myströjan och snurrad halsduk och tajts med tjocksockorna uppdragna långt över knäna. Men som alltid så får man ju feber-svetten och då åker allt av och sen på och sen av och när migränen hoppade på mig vid 13 snåret då hade jag mest ett täcke och en orange blöt handuk över pannan. Will som var dålig han med. Åh käre hjärtanes den stackars mannen han får alltid ta hand om mig. Jag är ju en sån vekling han knaprade tabletter för att orka med. Han matade barn, städade köket gick ut med hunden.  Den kaln han kan tuffa te sig han. Han säger alltid så till mig kom igen nu och tuffa till dig. MEN DET GÅR INTE, jag är en vek sjukling så e det bara och tydligen älskar han mig som jag är.

Vid 23.15 vaknade jag då kunde jag inte svälja alls hela halsen var som full av små blåsor. Vi kollade på dom med ficklampan, lite äckligt jag vet men man vill ju kolla in ändå. Då sa han inte tuffa till dig mer utan - It will be better tomorrow med den där mjuka goa rösten.
Sedan satt vi nere vid TVn för han tittade på nåt otroligt underligt Engelskt humor program och tvingade i mig hans hemmagjorda hallon-sorbe. Sedan 23.40 nattade han mig och vet ni vad det var som Farfar Gösta satt på säng kanten och klappade mitt huvud så kärleksfullt. Inte för att de hade varit bättre det var bara ett så underbart barn minne att en tår rullade ner på min lillkudde.
Sen blev allt svart, stilla och sagolikt tyst och jag svävade i ni vet platsen mellan sömn och verklighet. Man liksom vet att man inte sover men kan ändå inte röra sig. Sen hörde jag smatter och smäll, kling och weeee utifrån men jag var fortfarande där i landet emellan.
Jag kände en puss på huvudet och min underbara viskade Happy New year Love. Sen måste jag som hoppat in i sömnlandet för när jag vaknade nästa gång var det morgon och lillingen skulle äta och halsontet var mycket bättre.
Snipp snapp snut så var 2011 slut!

Gott nytt år på er och måtte 2012 bli underbart gnistrande fast det gäller att ha lite eget glitter i fickan vänner. För det händer inte bara av sig själv. :)

Inga bilder från nyårs firande här men jag bjuder på ett gäng håll kameran och klicka foton på mig och W från år som gått. Enjoy!! :)