Foto: Vicki Petersson
.
Födelsedagskalas hos lillasyster L.
Som jag nämnt innan bor hon i finaste huset.
Det var maskerad.
Jag och Bo skulle gå som Mauuu, det hade Bo bestämt och Polly skulle vara Alice...igen. 
.
Men så i kvällen innan när jag plockade fram Alice kläderna tittade hon på mig med Toy story Jessie dockan i handen.
-I want to vara Jessie!.
-Jessie?
-Yes!
-Men vännen det är inte bara för mamma att slänga ihopa.
- I vill vara Jessie. Vi will paint.
-Måla på tröjan menar du.
Clever kid tänkte jag och hur kunde jag nu inte göra detta nu när hon kreativt visat hur jag kunde göra detta lite lätt.
-Jag lovar inget men gå och lägg dig genast så får vi se vad jag hinner. 
Jag plockade fram vit tröja, svarta leggings, ett skärp som tillhört min farfar och sen hittade jag som tur var textilfärg som legat i en påse i typ 100år
Tjohooo va det gick undan och det blev faktiskt riktigt bra. 
och jodå jag fick högsta betyg av Chefen!
Det tål att nämna att lilla Chefen gärna pekar och tycker om mina skapelser och det är sällan några VIKI kläder åker på.
 
 
 
 
 
Foton: Vicki Petersson
.
Pappi hämtade på dagis och fröken mötte honom i dörren med orden:
Det har hänt en liten olycka.
OOOOkej!!
Polly har klippt sitt hår, halva luggen.
Okej! Why Polly!
I I I I..I snipp snipp... I want to look like Alice in in in underland.
OOOOkej!!
.
 
 
 
  
Foton: Vicki Petersson
.
Fredagsutflykten blev idag en överraskning för barnen hihi!
Liseberg öppnade för jul och Göteborgs julbelysning tändes.
En överrasking för mig var att det ösregnade och äckel duggregnade hela kvällen.
Nä nu ljög jag, för när vi gick till spårvagnen för att åka hem då hade det faktiskt slutat.
Och egentligen borde jag inte bli så överraskad för det regnar ju jämt här!
.
Jag hade laddat med overaller på barnen och de vaggade omkring som små pingviner.
Kvällen var jätte mysigt trots kalla skrynkliga händer och krull i krull lugg. Luggen min blir ju sån i regn. 
Vi åt korv och varma chips och skrattade gott åt killarna som gör barnshowen, dom e ju helt galna.
Vi valde varsin klubba som ingen av oss lyckades äta upp och självklart hade jag slängt plasten.
Nu är de snurrade i snytpapper vilket självklart aldrig kommer lossna. Hoppas dom är glömda till imorgon.
Vi åkte sen hem lagom till att Bo var så trött att han grät hela vägen hem i spårvagnen.
Killarna med slickad lugg och klirr i kassarna såg något trötta ut.
Fast jag tror att folk blir mest trötta på mig kom jag på när jag hörde mig säga för 711.e gången
-Men lilla Bosse vad kan mamma göra och självklart med mjuka töntrösten.
Tröttsamma mamman! 
.
Lilla gosigaste Bo. Om han kunde prata och skriva så tror jag han skulle vilja ha en kanin i julklapp. En Lisebergs kanin och då menar jag ju en riktig! En stor en. Den kunde ju bo i hans rum, det finns plats och ja jag tror de hade blivit bästaste av vänner. 
Fast tur är att just nu nöjer nog lillingen sig med att Lisebergsgranen är tänd.
Han ser den från sitt fönster och innan han slocknade hade vi kika på den 9 gånger och när jag klappade honom på kinden och sa nattinatt då kom ett litet trött  tiiittta maaamma tiiiitta sen sov han.
.