Redo att fira Bo's 2 års dag.
Oj va tiden har brått. Det var ju som i går han var lilling. Han var ju aldrig mini vår Bosse bus
Född 4kg och på fort som attan gick det.
Igår hörde jag Polly säga till sin bror:  I love you! Du are my bestfriend forever.
Okej det var för att hon ville att de skulle spela på Ipaden vilket de bara fick om de var överens om vad de skulle spela. :) Men ändå, jag log hela vägen upp till öronen.
Foton : Vicki Petersson
 
 

 
Foton: Vicki Petersson
.
Migrän söndag.
Jag har legat mest hela dagen. Ja så mycket man nu kan med två busiga ungar.
Mamma har ont i huvudet så snälla ta det lite lungt tjatar jag.
Stackars dom, stackas mig. Det har inte varit värst idag så då klarar jag att vara med. Stekte pannkakor till lunch och gjort allt i slowmotion. När Bo sovmiddag gjorde jag som alltid när jag är dålig. Jag sätter Polly längst in i soffhörnet, lägger mig tätt tätt bredvid och sätter på en film eller som idag fick hon ha Ipaden. Skulle hon gå över mig vaknar jag gararnterat.
Oj va det lät galet, men så gör jag . Will är ju hemma. Han jobbar hemifrån och släpper självklart jobbet om jag skulle behöva. Han har blivt mer förstående med migränen det senare året. Många som aldrig haft ett migränanfall tänker att det är huvudvärk. Men ack så fel dom har och dom borde läsa på lite innan de suckar!
Är jag riktigt dålig så kan jag ju inte ha barnen. Jag varken ser eller kan röra mig och jag behöver ligga stilla i mörker med spyspannen nära. Jag spyr alltså av smärtan i vissa anfall. Efter man spytt så blir man oftast bättre. Jodå att stoppa fingrarna i halsen det lärde jag mig tidigt. Men det behövs bara vid mycket svåra anfall och om jag inte redan spytt vilket jag oftast gjort.
Jag är ju född med migrän. Fick mitt första anfall vid 4-års ålder. Man kan tycka att jag kunde få bli fri nu, att jag haft nog av skiten. Men den verkar förfölja mig livet ut.  
Jag har lärt mig mycket med åren. Lärt mig ta hand om mig själv när jag blir dålig. Förr behövde jag att någon satt bredvid. Jag var rädd, vettskrämd.
Att mina tabletter som fungerat så bra de senaste 17 åren inte funkar alls just nu det oroar mig.
Att börja om och prova och hoppas varje gång, det oroar.
För när man stoppat i sig så kan man ju inte stoppa i sig några andra om de inte fungerar. Utan man får helt enkelt få ett anfall och skriva funkar ej på paketen och prova nya vid nästa anfall. 
Jag börjar min vecka imorgon med att boka tid till läkaren och remiss till någon duktig nevrolog.
Om jag tycker synd om mig själv!!?
Det är klart jag gör och alla runt om.
Om jag gett upp. NEJ det kommer jag aldrig göra.
Det finns några andra tabletter som kommer fungera. Jag ska bara hitta dom!
.
 
 
 
Detta var fredagen som började med att jag bestämt mig för att jobba för att komma i kapp efter all sjukdom och  olyckor.
Då händer!
Litet barn kräks rakt ut i lekrummet på småbarnsavdelningen. Vi ser det genom glaset från hallen. En paniksyn mitt i ställa skorna på hyllan, ta av overall och mössan proceduren.
Vi kommer att gå säger jag till fröken som i sin panik samlar in barn som ett skock får. 
Jag hade tänkt att hämta vid 14. Skulle bara hinna göra klart ett mönster innan Universeumseftermiddag med vänner. 
.
Nya planer smids.
Frukost/fika på kondis. Jam jam i över en timme!
Köpa blöjor, wipes och napp då skötväskan låg hemma i hallen.
Ta bussen till kompisen som har en loppis nära.
Loppishäng i många timmar.
.
När vi loppat och inväntar spårvagnen till Universeum slår det mig.
Jag skulle ju korta lillebror M,s byxor som han skall ha på viktig fest i kväll.
ÅH VA SLARVIGT!! 
Vi får åka hem och korta byxan.
.
Universeum vid 15.30
Bo vill se Morot.
Vi fattade inte.
Men vi förstår när vi kom till ormarna
MOROT = ORM
Relativt lika!?
Jag gillar inte orm. Men så va där en dödlig en, den som är dödligast i världen för sin storlek. Liten korpulent dödligorm. Han gjorde största gäspen, vi såg in i farligamunnen och vi såg de farliga gifttändena. Efter megajäsp vrigglade han lite för att komma till rätta och somnade som en nöjd bebis. Han var underbart söt!
SötasteLitenkorpulentdödligorm det är dig vi kommer minnas från upp&nerfredagen. Dig och Bosses första fall med blod och fläskläpp och vi kommer minnas Bosses andra fall med näsblod. Vi kommer även att minnas snabbaste åka rutschkana som bästakompissyskonen med ekande skratt från magen.
.
Jag kommer alltid att minnas ett litet barn som rymt upp för trappen....inte mitt barn för en gång skull. Men jag sprang som han var min. Den oroliga pappan som tackade så hjärtligt, han ögon som var en spegelbild av mina. Där just i den sekunden insåg jag att jag inte är ensam om paniken och att om det var hans första gång kommer hans liv aldrig bli detsamma.
.
MÖJLIGTVIS kommer jag även minnas att jag tappade hjulet på dubbelsulkyn på ICA och att jag tappade hjulet igen på väg PÅ spårvagnen. Då inte bara med två barn, utan även med matkassar och då med en insikt om att det inte bara en tillfällighet första gången utan att hjulet är trasigt. Trist!
.
Vi kom hem med den dåligt rullande vagnen.
Med Bosse med fläskläppen.
Kollade på konstig film om fiskar vi köpt på loppisen.
Lillebror M är på storaviktigafesten i nya byxan! 
Och när jag sa godnatt till Bosse tittade han frågande och sa
-Farlig morot.
-Nej då han är inte här ormen. Han får allt sova i sin egen säng eller hur!
.