VIKI PETERSSON

Foto:Vicki Petersson
.

Det är ju så fint när man checkar in och mannen bakom Scandinavian Airlines disken säger. Jag bokar så din son får en egen plats och prioriterar ditt bagage. Underbara karl!!

Så somnade lillingen och Polly kollade film och jag drack en kaffe. Sen hände det.! Polly spillde sin drick-yoghurt i mitt knä. Men då hade jag redan druckit halva kaffekoppen och kände mig lycklig och tyckte att det var vell inga problem att torka klänning och leggings och Kånken ryggan med våtservetter.

Visst såg det ut som om någon kräkts lite på mig men va gör det. Jag hade händerna fria från takeoff till landning och min väska den kom rullandes som nummer tre på bandet.

Har du inte provat!!! Gör det och när du ändå är på G så släng ner en påse Saltabilar eller två.

Favvo godiset just nu dock lite svårt att hitta i LondonTown.

Tack Fridan för gottispaketet.

.

Foton: Vicki Petersson

Och vilken film såg ja då HEADHUNTER och den var kjempebra. 

Foto: Vicki Petersson

Vad ska vi göra? Vad ska vi göra? Ta katten i svansen och köra.!

Urk och fy va hemskt, det skulle vi verkligen aldrig göra.

Barnen har Påsklov här så det går inte att göra något utan att spetsa armbågarna och knö sig fram.

Fredagsutflykten denna vecka fick helt enkelt bli på hemmaplan.

Parkhäng, parkstrosa, Wagamama lunch och

Pauls Macaroons på eftermiddags-fika hos vänner.

Det gick då verkligen ingen nöd på oss.

Nu tänkte jag ta och fira helg med tårtan som bidde kvar sedan igår. Hehe!

Imorgon är det Pappis morgon så ni hittar mig under täcket till efter lunch.
Trevlig helg på er alla.

Vi hade kalas idag. Ett lite kaffe, tårta, mandelkubb, ballong-överrasknings-kalas.

Vi firade kompisen som fyllt lagom.

Det var mys och pys.

De stora barnen de var nästan snälla som lamm, nästan alltså, nästan hela tiden.

Ja.. och så åt vi som vargar hela bunten. Jam jam!

Bosse-Bus han sov som en björn och missade hela partajet.
Och

Minstingen lilla-E var som en yvig fågelunge. Så fin och rar och pep bara när hon villa ha mat.

Hihi vilken bra kalasig dag.

Foton: Vicki Petersson
.

Jodå det blev Påsk trots influensan som härjat i familjen sedan den 29.e mars. Det har varit hög feber hosta och snoriga snokar. Pappan var väldans dålig, sängliggande i 5 dagar, även Polly låg i 4a. Jag och Bo fick en lindrig variant kanske kanske för att när jag var gravid i 8.e månaden var tvungen att ta influensa vaccinet. Jag vet inte men det är en teori varför vi slapp undan med bara snuva, lite feber och trötthet. Tur var ju det, för någon var ju tvungen att ta hand om sjuklingarna.
.

När Påsken kom tänkte jag vi skiter i den i år. Det ska mycket till att jag strunta i tradititioner men orken fanns inte.

Men sen ångrade jag mig förstås. Det blev dock inget svenskt godis, ingen svensk mat, fyra kvistar ris, all pynt kom inte fram och ingen ville vara häxa mer än jag och Bosse som fick lite utslag så sminket åkte av kvickare än kvickt.

Men det blev Påsk!! med pannkakslunch med rosa grädde och bär, påskägg till alla mina kärlekar och pyssel med klipp och klister på både kläder och i hår.
.

Min kära mor berättade en gång om att det finns en studie på att ägg gör en lycklig. Jag var 25 då och trasigt i hjärta. Hon sa till mig just detta om äggen och avslutade meningen i allvarlig ton med.

-Jag vill ju inte att du ska behöva äta Viagra.

Hahaha ja det var vändpunkten på de deppiga dagarna hon menade ju självklart Prozac.

Med att bara vara henne själv, alldeles galet tokig och underbar plockade hon upp mig på fötterna igen och jo sedan dess äter jag även mycket ägg för man vill ju vara happy happy liksom.
.

GLAD PÅSK PÅ ER.

Jag skrev detta i måndags kväll men sen var det som luften som gick ur mig. Det blir ju så ibland.

Nu! är det som om jag andas lättare igen. Jag andas hela vägen ner i lungorna liksom. Det är en underbar känsla och jag känner mig så oerhört ödmjuk och tacksam.

Foto:Vicki Petersson

Idag får ni denna bilden. För det är så jag känner mig, som prinsessan under vattnenytan.

Ett Polly mästerverk.
.

Det känns som om jag behöver luft.

Andas in andas ut.
.

Vi letar boende i Göteborg vi har ju en plan. Jag letar, skrollar, klicka och tittar, suckar och tänker: det var vell självaste... Jag trivs så här i denna lägenheten jag vill ta med mig denna lägenheten och känslan jag har när jag är här. Den vill inte att vi flyttar jag känner det den håller hårt om mig. Men man kan ju inte ta med sig en lägenhet jag vet det. Jag bearbetar min sorg och min saknad redan nu innan.

Gör inte så säger kärleken.....varför gör du alltid så säger kärleken och han suckar och lämnar rummet.
.

Denna min kärleks-lägenhet den är hans, han filmproducenten i Amerika. Jag tror han längtar hit han med. För han kommer tillbaka, det har grannen sagt. Men kan han älska som jag? Nej jag tror inte det. Det är nog helt omöjligt.  Fast visst säger man alltid så om kärleken när man förlorar den. INGEN någonsin kommer älska som jag.  Men sen är det som man fått en bonk i pannan när man ser vigsel annonsen i tidningen.

Och så kommer den lilla tanken jaja vi får vell se hur länge det där håller. ;)
.

Den dagen då jag är rik som ett troll då kommer jag att köpa denna lägenhet.

Bara så där, Cash!!
.

Tills dess mina vänner har vi en plan....jo det har vi faktiskt och den börjar så här.

1. Hitta boende i Göteborg minst 4 sovrum, inga spotlights, ljust och i ett säkert område.

Foton:Vicki Petersson

Hon är linslusen lillapan.

Numera kan hon hämta kameran på bänken i vardagsrummet och säga chees mammi, chees som här ovan. Sen sitter hon och bläddrar på kameran och skrattar gott åt bilderna.

Det är skönt när dom roar sig lätt.

Jag har skulle jag vilja säga lagom med vänner. Jag har sållat genom åren och jag har lärt mig av många misstag. Det har varit tårar och sorg när jag bestämt att jag inte orkat med vissas vänskap, det har ibland varit en stor lättnad, vissa har jag hittat igen efter många år.
Några som valt bort mig kommer jag sakna alltid alltid, fast oftast har det varit ett ömsesidigt beslut.

Nu har jag ju alla er jag gillar bäst väldigt nära hjärtat.

Vi kanske inte hörs varje dag, varje vecka, varje månad eller varje år. Men jag har er nära hjärtat och vi ler och kramas när vi ses och hörs och vi menar när vi säger att vi borde ses och höras oftare.

Men livet, det vi alla jäktigt snurrandes lever, det tar över och vi hinner inte. Men vi vill gärna ses och höras.

Idag fick jag känna på fin varm vänskaplig omtanke.

En vän kom hit med en påse Sverige gottgott då jag blev hemma från lekstunden med hostiga ungar.

Jag blev så glad och lycklig att ögonen tårade sig. Will han la handen på min axel och sa.

-What a great friend

och jag nickade och bet mig i läppen.

Tack fina du!

Foto: Vicki Petersson

Men Bosse, har du en dinosaurie på ögat! :)

På väg till stan häromdagen då kände jag den, VÅREN.
Det luktade vår, folks leeende sa vår, solen den sa vår och lökana som kikar upp dom sa definitivt vår. Nu gott folk är det bannemej vår här i London.

Men som blåsippans mor i stugan sa: än får ni går med strumpor och skor så säger denna modern i stugan siså här tar ni av er stumpor och skor innan mamma säger OKEJ då får ni snyta era egna små näsor. ;)

Så fick dom sin lilla bebis tillslut. SÅ de måste ha längtat.
Vi niger och bockar och säger välkommen Sveriges Kronprinsessa.

Polly har fyllt i denna tiara till dig lilla Prinsessa men tydligen så ska den postas till mormor.
Men du lär vell få ett gäng andra presenter kan jag ana.
Hipp hipp hurra på din födelseda, må ni leva uti hundrade år.

Foto: Vicki Petersson

Klart ni får!  Häng på bara hela familjen Ko och grisen med knorra. :)

Men det är en bit som fattas mig. Det kommer nog alltid att vara så.

Hon fattas mig!

Jag har ännu inte förlikats mig med att hon inte finns. Det är det som är det svåraste med sorgen att lära sig att acceptera.

Ny bloggstil. Stora bilder och lite mer clean-klänsla. Bra eller Anus tyck gärna till.

Foton: Vicki Petersson

Foton: Vicki Petersson

Snön har dalat över London i kväll och pulkan den ska förhoppningsvis fram imorgon så den får sin årliga rastning.
Vi håller tummarna att P har frisknat till och kan gå ut en liten stund.
Här i Englandet här blir det kaos när det faller minsta lilla snö.
Jag önskar dock jag kunde säga att allt stannade. För att köra bil utan vinterdäck i halkan det är ju livsfarligt för oss alla.

Puss och kram på er i snön och kylan.

Förra årets snö och pulkafärd, eller egentligen 2010 års för det snöade i November.
Sen var jag och Polly i Sverige i December när det snöade som värst och Pappi W han blev fast i snöyran i London och vi blev fast i snöyran Göteborg och julen den fick firas på olika håll.

Kolla in mängden hahaha kaos det var det då och kaos det kommer det bli.

Foto: Vicki Petersson

Det är det där kakorna som jag äter men inte borde äta. Dom ropar på mig ät ät ät och jag äter. Jag mår lite så där illa men jag tar en till. Har du ingen karaktär kvinna tänker jag. Ja det tänker nog många. Men tydligen så är det illa illa med den där karaktären. Jag vill jätte gärna att det ska finnas kakor i burken för det är ju fint och det är ju bra om någon ramlar in och säger hej. Men nu är det så att det måste finnas ett stopp på detta ätande.
Så ramlar du nu in vilket du väldigt gärna får. Ta då med din egen kaka.!

Det blev en kalasmorgon och förmiddag. Vi sjöng och grattade på sängen fast han lyckades ju vakna till innan vi kom in med tårtan. Sen blev det paketöppning med storasyster som glatt hjälpte till. Söta fröken nyfiken.

När jag kom ner med tårtan i köket igen tänkte jag. Herregud här ska vi tydligen äta tårta hela dagen.
Som tur är har jag vänner som gillar tårta, så det blev ett spontan födelsedagskalas.
Fin fint och trevligt och enkelt. Men hej ho man tager vad man haver.

Födelsedagsbarnet somnade med en gång när jag la honom i sängen för middags-luren. Vaknade 1 timma senare varm som en kamin och ledsen i ögat. Bosse hade blivit sjukling på födelsedagen.

Det är kindtänderna nere. Jag kan nästan känna dom nu, dom är så nära att bryta igenom. Stackars mammas Bo.
Det fick bli amning för att få i honom något att äta och vi gosade hela eftermiddagen.
Det fick bli sängen och smärtstillande redan vid kl18. Han var väldigt nöjd med det. Han kurade ihop sig på mage men rumpen upp i vädret och lät lite tyck synd om mig mamma läten och sen sov han.

Vi får köra en extra födelsedag-eftermiddag med bara roliga Bosse-bus saker på schemat när han piggat på sig igen.

Det har hänt något med Pollys pysslande. Hon har liksom blommat upp och vi vi ler och skriker WOW! och OJ! och MEN så fin!
Vi är ju lite partiska för hon är ju våran lilla stjärna. Jag, pysselmamma jag ler nog lite extra.
Vi gick till butiken för att köp pastellkritor. Riktigt fina, hon fick välja. Jag har aldrig riktigt gillat kletet med just dessa kritor. Jag gillar pennor, rena linjer och petigt ritande. Jag vet inte om det alltid varit så, men jag kommer i håg att i alla skolår så gillade jag det. Jag tänker att hon måste få hitta sina saker som hon gillar att jag inte ska forma henne.  Hon har dock aldrig gillat fingerfärg och jag hoppas att jag inte varit där för mycket och torkat och torkat när hon varit kletig om fingrarna.




En banan och en fågel


I want read bok först och det är klart man ska läsa bruksanvisningen innan man börjar.

Foton: Vicki Petersson