VIKI PETERSSON

.

Vi har varit i soliga Göteborg.
Kan vara så att eftersom vädret är så regnigt i London just nu så tycker man att minsta solstråle är lycka, men vi hade faktiskt mest sol och minst regn. Tvärtemot London denna vår.

Vad vi har har flängt och farit under en vecka och jag har kollat boende.

Jag väntar nu och jag undrar och velar och hoppas.

Det där med att ta beslut har aldrig riktigt varit min grej, men nu är jag tvungen att ta mig i kragen och säga åt mig själv....Skärpa till dig Velpotta!!!

Vi var hos mormor under några dagar och lekte i vitsipporna. Det rullades ner för slänten på baksida, det skrattades och de små blev runda om fötterna, som om de druckit lite mycket nubbe.
Det var skönt att vara hemma om det nu är hemma för nu är jag ju hemma här borta. Hmm!!
Götet känns lite litet, lugnt och London busar och stökar och jag vet inte vad som är bäst eller vad som är värst.
Nej vi velar inte om att vi ska flytta. Jag velar bara inuti och med känslan av vad som är hem.
Home is where the heart is sägs det ju och våra hjärtan de far ju automatiskt liksom med och de vi hjärtar de tar vi ju med eller de finns redan där.
Det kommer bli bra..... ska Bara först. Bara grubbla lite, annars hade ju inte jag varit just jag!

Polly kom och frågade om hon kunde få - Hit the ball. Med vadå sa jag oroligt -This sa hon och ögonen glittrade och det lilla fingret pekade på....på min fina ost-bricka som hänger med sina två lika fina kompisar i köket.
Men det är inget bollträ sa jag det är en bricka. -But I want to hit the ball säger då den lilla besvikna. 
Dom har aldrig använts, ostbrickorna, man vill ju inte få skärskåror. Helt galet ju och tyiskt mig med mina loppisfavoriter.
Klart vi ska hör jag mig då säga. Sen blir det bolllek och jag tror aldrig ost-brädan varit lyckligare än just då.
Sedan berättade jag för Polly att tjejer inte behöver ta det platta-racket och att vi kommer att prata mer om det om något år eller två och hon nickade som om hon förstod det lilla livet.
Men just nu som 3åring har hon ingen aning om att har man snippa så gäller det att slipa armbågarna och visa hela livet att JAG KAN OCH JAG SKA HA SAMMA RÄTTIGHETER OCH CHANSER SOM DE MED SNOPP.

Foto: Vicki Petersson

Ett lyssningstips!
När Mika vägrade ta det platta racket
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3960

.

Klart ni får låna men städa upp efter er så löd orden.

När det är dax för städ då ramlar nästan öronen av.

-Polly NO clean up. Its your turn mammi and Boski is so little little.

Men då får ni inte leka i mammas rum kontrar jag.

-Share mammi säger då den lilla smarta.

Foto: Vicki Petersson

Pappi Will och barnen har pysslat dockteater-Tigrar.

Du behöver

°Papper

°Pennor

°Trä grillspett

Bra att ha är även en pysselpappa förstås :)

Foto: Vicki Petersson

En pappcirkel delad på två.

Två bollar till huvud

4 ögon

Lim, kritor och en svart kulspetspenna

Det var morsdag här i går.

Barnen hade målat kort och vi åt pannkaksfrukost och egen gjord Pizza till lunch

Sen hängde vi i lillparken med bubbelblås. Det var kallt som attan men ändå myspys.

Det bakades mormor-Signes kakor på eftermiddagen och vi åt smet med geggiga fingrar

Sedan mölade vi i oss tunnbrödsrullar med köttfärsås gurka och ost till middag.

Emellan allt ätande var det bus till tusen och kärlek till max.

Vilken underbar kalasig dag och vilken väldans lycklig mammi.

Squeekies nr 15.

Det är som att bo i lillegrejornas land här hemma. Säg hej till Squeekisarna fast självklart är dom inte enda rasen i detta land, vi gillar ju olika :) Här bor bonddjuren med det små bebisarna, hela gänget vattendjur och då pratar vi delfiner, pingviner och små fiskar. Vi får ju inte glömma dockskåpsfamiljen med farliga trähuvud som kan lossna  eller alla super fina Playmobil tjejer och killar.  Dom har mycket tillbehör. Det finns hjälmar, skidor, små sadlar och sköldar. Sen finns här tygsköldpaddorna,  den minimala grodan, minsting dalahästen, nyckelpigan Piggi ....... jag kan hålla på i all evighet och alla räknar vi in.

Squeekies 1,2,3,4,5......14 det fattas 2 och vi vänder på allt, ålar oss på golvet frågar och frågar och frågar. Vart är dom? var var du? bla bla bla. Dom var 16, Squeekisarna, men en har varit borta länge nu, vi tror att damsugaren ätit upp honom. Vi har alltså gett upp det sökandet. Igår fattades nr 15 och jag letar än, jag damsög inte igår så ni fattar oron. För som kvinnan som höll i första hjälpen kursen jag var på förra veckan sa -Det är stor kvävningsrisk med äldrebarns leksaker. Jag tänkte 1,2,3,4.......det måste alltid finnas 15 stycken Squekeesar.

-Vi kan ta med picknick till parken om du vill.
-Yes pickwick
Så vi packade gott gott och saft. Första picknicken för i år och det var myspy. Sen försvann försvann solen och det blev jätte kallt. Solmössorna blev bytta till luvor och jag tänker packa även min extra kofta nästa gång. Brrrr men välkommen fröken-vår och välkommen ut lill-termosen, vi lär ses lite mer ofta från och med nu!