Foto: Vicki Petersson
Jag har skulle jag vilja säga lagom med vänner. Jag har sållat genom åren och jag har lärt mig av många misstag. Det har varit tårar och sorg när jag bestämt att jag inte orkat med vissas vänskap, det har ibland varit en stor lättnad, vissa har jag hittat igen efter många år. Några som valt bort mig kommer jag sakna alltid alltid, fast oftast har det varit ett ömsesidigt beslut.
Nu har jag ju alla er jag gillar bäst väldigt nära hjärtat.
Vi kanske inte hörs varje dag, varje vecka, varje månad eller varje år. Men jag har er nära hjärtat och vi ler och kramas när vi ses och hörs och vi menar när vi säger att vi borde ses och höras oftare.
Men livet, det vi alla jäktigt snurrandes lever, det tar över och vi hinner inte. Men vi vill gärna ses och höras.
Idag fick jag känna på fin varm vänskaplig omtanke.
En vän kom hit med en påse Sverige gottgott då jag blev hemma från lekstunden med hostiga ungar.
Jag blev så glad och lycklig att ögonen tårade sig. Will han la handen på min axel och sa.
-What a great friend
och jag nickade och bet mig i läppen.
Tack fina du!
Foto: Vicki Petersson
