Foto: Vicki Petersson
.
En bild som säger mer än 1000-ord.
Vi går 5 km dit, till stången, till dansen, till tradition vid kyrkan. 
Man skulle kunna tro att ingen av oss gående har en smarphone som innehar en APP som vi dagligen klickar på. En app, som säger till oss exakt hur mycket regn som ev kommer att falla och när detta kommer att ske.
Vi gänget positiva, som tydligen trodde att 99% chans till skyfall bara va ett påhitt, vi tog inte bilarna.
Nej då vi går, vi brukar ju gå!
Himlen öppnade sig precis innan vi kom fram och vi blev så blöta, så blöta att inget på oss va torrt och barnen skrek i högan skyn och det var försent att dra på regnkläder och det var försent att rädda extrakläderväskan som tydligen va öppen. Vi fick ge upp, jag och syrran vi skrattade och skrattade åt människor på dansplatsen som sprang som yra höns med gräddtårtor de gjort till sin picknick, det sprätte grädde åt alla håll av de stora regndropparna. Folks kransar föll ner av platt blött hår och hängde om halsen och allas kläder smetade fast som gladpack på kroppen.
Vi skrattade från magen, för vi hade ju gett upp, det fanns ju inget att göra åt saken liksom. 
Och så plötsligt kom solen!
Bosse slutade gråta då han fick en stor munk, och det blev dans och fiskdamm och fika.
Sen lagom till vi skulle traska 5 km hem, då händer det igen. Och nu blev det värre än värsta regnet och det va blötare än blötast, och det va Göteborgsregn...ja ni vet när det regnar lodrätt.
45 minuter i regn, fick mig att att sluta skratta. Och jag hörde mig säga: 
Nästa år gott folk tar vi bilen!!!
Fast jag vet att det inte kommer inträffa ...att vi tar bilen alltså!! Tradition vet ni :) 
.
 
Foto: Vicki Petersson
.
Om vi hade bott i ett slott, då hade det sett ut lite så här... tänker jag.
Inte större, inte spökigare, utan så här. Ett lagom slott liksom. 
 
Jag vet inte om vi vill bo i ett slott, eller jo det vet jag!  
Det vill vi inte! Vi ska ju bo i lägenhet ju och detta alldeles stax. Uj Uj va vi packar.
 
 
 
.
 
 
.
Då var det sommar då! 
Vilken fin avslutning och vilka duktiga barn som sjöng och dansade.
Lycka va att morfar kom, och moster och gudmor och lille A och minstingen L.
Pannkakor, kakor och kakor och kakor och saft och kaffe och tipspromenad. Ett helt gäng kul!
Bästa storasyster Polly hämtade lillebror när han inte vågade stå inför publiken och sjunga.
Tog honom i handen och drog upp honom och höll sedan hans lilla hand tills han kom in i sjunga mod.
Mamman bet sig i läppen och tänkte, Jag älskar er så jag spricker mina godisar. 
Efter avslutningen hängde vi hemma i trädgården och lekte i tältet.
Minsta kusinen han mega gillade läget, kanske blir campare av den pojken.
Ha ha där kommer min syster svimma av rädsla :)
.