.
Vi lämnade London på tisdagsmorgonen. Jag var klar då! Men packning och gråtandet. Jag hade bestämt mig Vi gör detta för att det e bäst för alla, bit ihop och blicka framåt. Jag är sån behöver avslut sedan går det bättre. Nu här i huset känns det okej. Det är fortfarande tomt på våra saker. Pappi stackarn packar det sista. Jag är inte avundsjuk på att han är kvar i röran utan känner olust inom mig att jag inte kan hjälpa till.
Barnen verkar okej Polly sa idag. I like my new house, Polly's house. Hoppas nu hon blir glad när hennes saker kommer så att hon inte blir upprörd att de kommer att bo här och det är nu tomt där.
Allt händer snart och jag längtar efter bord, stolar, soffan och alla tusen sysaker. Men mest är längtan efter att vi alla är tillsammans. Jag saknar kärlekens snarkande, Örni-hundens tiggande vid matlagningen och buffrande på natten och allt tjat och gnat som hör vardagen till.
Konstigt va! att man saknar ju inte Kon förrän båset e tomt ;)
.
Foton: Vicki Petersson
Göteborgs foto från Lejonet& Björnen
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej