På fredag eftermiddag ringde veterinären och berättade att Örnis tumör var godartad.
Bästa nyheten på länge. Dom verkade även säkra på att hela var borttagen vilket tydligen var viktigt.
Under kvällen gick luften ur mig.
Jag somnade med kläderna på bredvid Polly vid nattning och vaknade med dageneftermegafest-ögonen.
Jag känner mig faktiskt även bakis inne i kroppen. Mörbultad!!
Det är livet som känns. Det verkar som det är nödvändigt att livet skakar om emellanåt och säger va tacksam för det du har och va ödmjuk mot andra.  
 Örnis stygn ska tas på måndag, sen är vi redo att lufsa omkring i vårsolen.
.
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej